December

Skriven: december 16th, 2011 av Ann-Marie 1 Kommentar

 

 

Piñatas i saluhallen

Det är december och snart är det jul. Här har vi just firat Lucia och i Mexiko ett annat helgon, la Virgen de Guadalupe. Hon firas den 12 december i hela Mexiko och anses kanske som landets mest vördade helgon. Hennes bild finns i de flesta mexikanska kyrkor och i Mexiko City har hon en egen helgedom, la Basílica, en av världens mest besökta pilgrimsmål.

 

Varje år den 12 december besöker tusentals människor basilikan från alla hörn av Mexiko. Pilgrimerna kommer bärande på banderoller, bilder av la Virgen, palmblad, blommor, musikinstrument, ja, hela skulpturer för att visa hur mycket de hedrar just henne. De trogna besökarna är övertygade om att det är värt mödan att ta sig hela vägen till Mexico City och genomleva dagar av vandring eller cykling på vanskliga vägar, hunger, svett och smuts för att få delta i den kollektiva upplevelsen som det innebär att få fira helgonet på plats i Basílican. Tillsammans med kända mexikanska artister sjunger besökarna kvällen igenom till Guadalupes ära. Sångerna riktas till det kvinnliga helgonet som genom sin bruna hudfärg symboliserar föreningen av de ljusa spanjorerna och den mörka ursprungsbefolkning, blandningens identitet. Det är den nya människan som hedras, acceptansen av att två kulturer, två världsdelar och två religioner som har gått samman och blivit ett eget folk med sin egen symbol. Besöket i Basílican och firandet av La Virgen de Guadalupe det blir härmed ett sätt att befästa det individuella jaget i den kollektiva mexikanska identiteten.

 

Decembermånaden i Mexiko fortsätter i festens tecken med Las Posadas. Mellan den 16 och 24 december går familjer, vänner och grannar tillsammans på kvällarna och knäcker Piñatas, dricker ponche, sjunger och tänder ljus. Festen symboliserar Josefs och Marias sökande efter härberge för 2011 år sedan. Det kan nästan liknas vid våra svenska glöggaftnar, även om vi kanske inte sjunger lika mycket när vi dricker glögg. Redan innan spanjorerna kom till Mexiko och täckte över de ursprungliga religionerna med katolikens kyrkor, tro och riter firade aztekerna speciella fester vid den här årstiden. Tiden kallades Panquetzaliztli och under den firades väntan på Huitzilopochtli, vilket förmodligen inte gick i kärlekens tecken då han var Krigsguden. Det blev säkert blodiga fester med offer och tandagnisslan. Tydligt är det ändå att alla våra samhällen behöver riterna, traditionerna, vanorna att förlita sig till. Vi behöver dem kanske ofta för att pigga upp oss, men även för att ge dagarna mening och innebörd, något som är stabilt i den så nyckfulla tillvaron. Traditioner uppkommer antagligen genom behovet vi känner av att få återkommande och uppskattade vanor att bilda en fast grund under fötterna, något som positivt formar livet och ger det en förklaring. Kanske är det också något som skulle kunna kopplas till fenomenet i Amealco och dess unga invånares känsla av hopplöshet. På Ekomujeres hemsida finns en artiklar om Chitejé de Garabato och Känslan av Sammanhang, KASAM, och ungdomarna i skolan. Av hela mitt hjärta önskar jag dem roliga posadas!

 

Ett litet lexikon med ord på bokstaven p:

Posada: fest i adventstider

Ponche: i Mexiko en varm dryck med mycket kryddor och frukt. Sockerrörsbitar, guava, tejocote (vildäpplen) och russin ingår.

Piñata: en utsmyckad lerkruka, eller papp-boll i vackra färger och roliga figurer som fylls med frukt, jordnötter och godis. Den hängs upp i ett rep som två personer håller i, ganska högt måste det vara, och som sedan barn och vuxna får slå på tills den går sönder och innehållet trillar ut på marken och alla deltagarna rusar fram för att få något av det goda.

 

 

 

Ett Svar

  1. Marco skriver:

    sievkrr:[…] har tidigare gästbloggat hos Innovation för Tillväxt om innovationsstrategi och forskningspropositionen. arg (0%)oberörd (0%)nyfiken […]

Lamna ett svar