Naturskydd och social utveckling

Skriven: januari 18th, 2012 av Ann-Marie 1 Kommentar

 

Under många år levde jag i Mexiko. Det förändrade mitt liv, min person och inställningen till det mesta. Efter de omtumlande åren kom jag sedan till Sverige där jag inte hade levt på 24 år och aldrig som vuxen. Jag kom till ett högt utvecklat välfärdssamhälle där alla barn hade rätt att kunna cykla till skolan och där det fanns något som kallas försäkringskassan. Allt bara fanns. Alla hade rätt till allting. Man kunde kräva och ingen tyckte det var konstigt. Det var förunderligt och svårbegripligt att ett samhälle hade kunnat nå upp till allt detta, när jag samtidigt visste att väldigt många i världen inte hade det så. Som till exempel i Mexiko där ungefär halva befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Det är 50 miljoner människor. Ofattbara 50 miljoner människor.

 

Den första tiden i Sverige ägnade jag mig åt att försöka förstå hur man skulle vara för att smälta in så väl som möjligt. Jag läste noggrant dagstidningarna, såg på TV och kände in vibbar på arbetsplatsen och hemma hos vänner. Det blev likt en bakgrund till alla frågor som jag började ställa till mig själv om hur och varför det blivit så här. Om man kunde leva i en sådan välfärd mitt i den globala utvecklingsperioden, varför gjorde inte alla människor det i världen? Mexiko är ett land med de mest fantastiska naturresurser. Stora skogar, odlingsbar jord, hav med fisk, berg med ädelmetaller och så all olja. Och historien! Kulturarvet med pyramider, språk, konst och hantverk. Ändå bredde fattigdomen ut sig. Jag hade sett den i inflyttningen till städerna från den utsatta landsbygden, i den allt slitnare och smutsigare miljön och i de stora majssäckarna med ’US Aid’-tryck på torget där jag handlade. Skillnaden mellan Sverige och Mexiko var stor och oroande. Hur kunde jag förklara för mig själv att det var så här? Det kunde jag inte. Visst, när jag tänkte tillbaka på livet i Mexiko från 80-talets mitt till slutet av 90-talet kunde jag inte annat än konstatera att också där hade mycket hänt. Förmodligen skulle vi kunna kalla det utveckling – men var den bra?

 

Vilka osynliga krafter styrde utvecklingen i Mexiko och i dess omvärld som hade lett till att det blivit som det blivit?  Det blev den stora frågan som växte fram. Frågan kändes så viktig för mig att jag till slut började studera de globala frågorna rent formellt, först genom studier i humanekologi generellt och sedan i ett globalt perspektiv. För att ta mig an ämnet när det gällde Mexiko riktade jag in mig på sambandet mellan landets miljölagstiftning och den sociala utvecklingen i naturskyddade områden. Det blev till slut en magisteruppsats med rubriken ”Nature protection and social development in nature protected areas in Mexico”. Mycket finns kvar att studera och förklara, men nu har jag kommit en bit på väg.
Läs gärna min uppsats som finns som pdf-fil på Pons första sida.

Ett Svar

  1. Mikael :-) skriver:

    … och jag har cyklat vidare i livet även efter skolåldern, trots en och annan punka och ”cykellånare”, och i bokhyllan har sedan många år stått en bok om humanekologi!
    Ann-marie – fortsätt att förundras och tänka och förklara för oss andra.

Lamna ett svar