Maya möter Otomí.

Skriven: augusti 4th, 2012 av Ann-Marie 1 Kommentar

 

Funderingar runt begreppet ’environmentality’ och ett utbildningsprojekt i miljökunskap utvecklat av Ekomujeres México – Suecia.

Vad är det som formar oss som människor? Ett lätt svar är att säga att det är arv och miljö för det är sant när man vill beskriva det hela genom de stora penseldragen. Vill man däremot gå djupare under ytan och se vad man finner där, det som bildar de stora begreppen ’arv’ och ’miljö’, lär man finna en oändlig mängd orsaker till att vi blir det vi blir.

Under några dagar fick jag möjligheten att gå en forskarkurs på Göteborgs Universitet där det i diskussion runt frågor om regeringsformer, makt, kön och klimatförändring, studerades hur vi formas som ekologiskt tänkande varelser, det som på engelska kallas environmentality. Nu vill jag inte gå in på alla detaljer runt just det begreppet, utan snarare peka på dess finurliga sammansättning av begrepp så som environment (miljö), mentality (mentalitet, synsätt) och kanske till och med government (regering). Ordet bildar på så vis ett begrepp om hur miljön regerar vår mentalitet, våra tankar och vår uppfattning om oss och världen, med andra ord, hur kunskapen och medvetenheten om miljön formar oss som människor. Nu kan inte miljön aktivt styra vårt sätt att se på vår omvärld, därför miljön kan inte ha någon vision, det är vi människor som har visioner. Vi väljer att beskriva omgivningen på ett sätt som passar oss, kanske medvetet, kanske omedvetet, vilket kan få stora konsekvenser.

 

Environmentality visar på det som har skett med människan. Vi har genom media, akademiska texter, politiska beskrivningar, aktivister, tänkare och talare lärt oss att miljön förstörs, att vi söker hållbarhet, att vi lever i en global värld där lokala värden hotas, att klimatet förändras och att vi alla, hela tiden, ska tänka på det. Miljödiskursen bildar ett allt tätare nät runt oss – den bildar det vi uppfattar som vår verklighet.

 

Parallellt med miljödiskursen växer ekonomidiskursen. Pengarnas röst. Vi lär oss att se en värld som enbart kan finnas om den innefattar tillväxt. Tillväxtkravet innebär att världens alla delkomponenter får ett ekonomiskt värde, de måste kunna räknas och mätas. Med andra ord har vi och vår värld blivit omvandlade till ’resurser’.

 

I stor utsträckning är miljö- och ekonomidiskurserna konkurrenter. Vad ska ta över och få bestämma över oss? I lagar och förordningar världen över speglas bägge inriktningarna, framför allt hittar vi dem i lagar om naturskydd och social utveckling. I Mexiko där naturskyddet är utbrett och där det finns stort behov av social utveckling kan man följa arbetet som utförs med att få ihop de bägge diskurserna. Ekonomin präglar innebörden av utveckling – även den sociala – men kraven på miljö- och naturskydd är stora. I Biosfärsområdet Nahá-Metzabok i delstaten Chiapas och i naturskyddsområdet Peña de Bernal i delstaten Querétaro pågår en intensiv förhandling mellan ekonomi och miljö. Förhandlarna är många. Det är UNESCOs representanter, delstaternas miljötjänstemän, det är politiker, krav-företagarna med Europamarknad, det är boskapsägare, lokala och globala NGOs, akademiker, lokala politiska grupperingar mer eller mindre militanta och det är turister och fågelentusiaster. I en kakafoni av röster och viljor ska människorna komma överens om hur miljön ska skyddas och ändå låta samhällena överleva. Detta är en process som pågår över hela världen.

Och vem vill vi vara? Vad är rätt och vad är fel? Hur lever vi våra individuella liv med en önskan om livskvalitet och mening? Är vi bara en del av en diskurs?

 

För att bland annat svara på dessa frågor bildades nätverket Ekomujeres för exakt fyra år sedan. Tanken att kvinnor skulle kunna mötas över nätet för att diskutera hur de arbetade och förhöll sig till miljön utan att det skulle finnas några stora krav på formen skulle leda till ökat utbyte av kunskap mellan kvinnor på ett informellt sätt. Kommunikationen skulle ske utanför formell diskurs, vilket var en utopi. När man ingår i ett nätverk som handlar om miljö och kvinnor tillskriver vi oss redan de bägge diskurserna – vi ser i ljuset av miljö och genus. Fler hinder för fri kommunikation finns eftersom inte alla i nätverket kan kommunicera med varandra av enkla anledningar som brist på dator, internet, eller kunskap i något av språken svenska eller spanska.

 

Tanken om direktkontakt dök upp. Kvinnor som inte kunde komma i kontakt med varandra tack vare teknologi, skulle få möjligheten att träffas. Så utvecklades projektet om utbyte mellan mayakvinnorna i biosfärsområdet Nahá-Metzabok i Chiapas och otomíkvinnorna i naturskyddsområdet Peña de Bernal i Querétaro. I augusti i år reser en grupp från Chiapas till Querétaro för att fortsätta de samtal som startade mellan kvinnorna förra året när gruppen från Peña de Bernal var i Chiapas.

 

Från den fuktiga tropiska Lacandon-djungeln i södra Mexiko kommer kvinnor från samhällena Zaragoza och el Tumbo att resa de nära hundra milen till San Antonio de la Cal. Här kallas kulturen ’Halvökenkultur’ vilket säger allt om klimatet och landskapet som präglar Peña de Bernal. Mayakvinnorna som deltar har förmodligen aldrig varit utanför sin egen delstat och heller aldrig fått bo hos någon annan än hemma med sin egen familj. Vad som exakt kommer att ske i mötet med den främmande kulturen, omgivningen och situationen, det vet vi inte. Det vi vet är att värdarna kommer att erbjuda sina gäster ett väl uttänkt program. De ska få lära sig om kaktusodling, hur man uppnår ekologiskt självhushåll på en landsbygd i områden som härjas av torka och se exempel på hur man bäst organiserar sig för att söka medel till olika projekt.

 

Mötet mellan mayakvinnorna och otomíkvinnorna är ett av Ekomujeres utbildningsprojekt inom miljö för och av kvinnor. I år kommer jag att få tillfälle att följa händelserna i Querétaro och genom fotografering och intervjuer dokumentera utbildningen. Målet är sedan att genom Ekomujeres hemsida (www.ekomujeres.com) kunna berätta om ett utbildningstillfälle som också blir en oförglömlig upplevelse för alla oss som får vara med. För om vi ska orka vidare på den här ofta ganska besvärliga miljöresan behöver vi också de mänskliga mötena som kan ge oss glädje och tillfredsställelse under vägen.  Även om vi alla formats till ekologiskt tänkande individer med en tydlig environmentality är vi så oändligt mycket mer än bara en del av en diskurs.

 

 

Ett Svar

  1. Mikael :-) skriver:

    Ett internetionellt nätverk som heter duga. Samtidigt, visst e de gôtt å träffas.

Lamna ett svar till Mikael :-)